What to do?

I sommar ska jag på två bröllop och en 30-årsfest.

Så trevligt så.

Mindre trevligt är att jag måste sova över i Trollhättan två av dessa gånger. Och jag vill inte låta mina tjejer vara ensam ute hela natten. Vi har ju räv ute hos oss. Och jag har ingen som kan ta in dem heller. Eller det har jag visst, grannarna kanske skulle kunna hjälpa. Men tjejerna känner ju inte dem.

So what to do, what to do?

Ormar

Ja, inte vet då jag vad jag har för ormar på tomten.

De är ca 20 cm långa, lite drygt en cm tjocka och är ljusbeigebruna. Lite antydan till långrandiga kan de vara men det kan jag inte svära på.

Jag har tittat på huggormar, men de har ju ganska markerat zigzag-mönster.

Jag har tittat på kopparsnok, men de är ju ganska rödbrunaguldiga.

Jag har tittat på hasselsnok, men de kan man räkna bort för de ser man aldrig i Sverige nästan. För de är så skygga.

Det som det kan vara är en äsping, huggormsbebisar. De stämmer in på att när man råkar på dem så ligger de kvar och väntar i tron att jag inte ska ha lagt märke till dem. jag knuffade på en med stöveln och då ringlade den iväg. men hur fan ser de ut? Jag har inte hittat en endaste bild på äspingar. Ser de likadana ut som huggormar är det verkligen inte det jag har.

Nån som vet?? Jag hatar att leta saker så där på internet när jag inte vet var jag ska leta. Äspingar är också en slags båtvariant så var beredd på båtträffar om ni vill hjälpa till...

Swea låg för övrigt på rygg i gräset och kastade omkring med en och hade skitroligt... Tills den låtsades vara död, eller hade svimmat av skräck, då gick hon vidare. Jag krattade bort den och då ringlade den iväg sen.

Jag fick en blomma av min mamma

Som jag väntar

I förra veckan skulle det börja regna och åska.

Det har fortfarande inte börjat.

Som jag väntar.

Och mitt huvud väntar och gör ont.

I onsdags började jag promenera till tåget på morgonen för att bilen ska säljas och jag har ställt av den. Så här ser min väg ut på morgonen.

Jag har fått fem nya kompisar med men de var inte i sin hage i morse så ni får se dem en annan dag.

Åter till vardagen

152 nya mail skvallrar om att jag hade semester i 7 dagar.

Hur ska det se ut när jag ska ha 4 veckor??

Men trevligt har jag haft, jag har rensat. Massor. Varit på tippen med ett släp skräp. Slängt och omorganiserat och gett till Myrorna. Känns så bra. Nu är det rent hemma.

Missarna var lite spetisk till mamma i början. Märta tog flera dagar på sig innan hon accepterade mamma. Fåntratt, verkligen. Sen satt hon på trappen till mammas lillstuga och väntade varenda gång mamma gick in dit. Sötsnoken...

Lite före och efterbilder på stugan kanske?

Nu mina vänner...

... går jag på semester...

En liten kortis bara, men ändå.

Bildlån

Kattkris

Lilla Swea tror att hon är större och starkare och tuffare än vad hon egentligen är. Bara för att Sigge, grannkatten, är mycket större än henne och bara vill ha en kompis och gör vad som helst för henne. Även lägger sig på rygg och låter henne tro att det är hon som bestämmer.

Men när det kommer andra stora missar så har hon nog förhoppningsvis lärt sig en läxa. I torsdags när jag kom hem kom hon inte när jag lockade på henne. Jag brukar inte behöva det när jag kommer hem för då står hon på trappen och jamar HÖGT för att hon tycker att jag varit borta länge. Men nu såg jag henne när jag gick ner med soporna. Då satt hon ledsen i gräset och tittade på mig. Jag försökte locka på henne men inte att hon kom. Då gick jag fram till henne och såg att hon var rosa på tassen. Jag lyfte upp henne och då var hela magen och benen blodiga. Jag fick till och med bära in henne, det får jag aldrig annars.

Jag fick blöta ner en handduk och tvättat henne för att hitta vad som blödde. Till slut hittade jag ett litet sår på ena framtassen, vid knäleden. Det blödde och blödde och jag var helt övertygad om att hon blivit biten av en huggorm. Inte för att jag sett några men ändå... Jag gick ner till grannen för att kolla om hon visste någonting om huggormsbett, men hon sa att hon aldrig sett några och de har bott där i 15 år. Men hon följde med upp och tittade på Swea. Vi konstaterade att det nog var ett kattbett, eftersom att jag kvällen innan sett en ny katt som jag aldrig sett innnan på tomten. Swea kom också in med stort sår under hakan med levrat blod.

Jag pratade med Smådjursakuten och med Blå Stjärnan och de trodde inte att det var ett huggormsbett och sa att jag skulle avvakta med att komma in, men om benet svällde upp till dubbel storlek skulle jag komma in.

Jag ställde fram mat och vatten till henne vid hennes favoritfåtölj, som hon lagt sig i. Hon var dessutom nu väldigt arg och fräste på mig och högg efter mig så fort jag ville titta på benet. Inte så konstigt kanske om hon hade ont och blödde. Men jag satt och höll om henne i alla fall så att hon inte skulle känna sig ensam. Då morrade hon hela tiden.

Men på morgonen vaknade jag halv fem av att hon åt och sen hoppade hon upp i sängen och svängde svansen om min hand som för att visa att allt var ok. Sen skulle hon ut när jag vaknade.

Och nu är allt som vanligt igen. Förutom att hon kanske är lite mer avvaktande innan hon sticker ut nosen och vill väldigt gärna vara med mig.

Lilla fnuttan...

Jag har också pratat med veterinären nu efteråt och han sa att om det blir svullet så behöver hon komma in och få antibiotika för kattbett ger ofta en infektion. Men peppar, peppar, allt verkar vara ok nu.

Och Tack Umberto och syster för all hjälp med internet och huggormsbett eftersom att jag inte har internet själv.

Lite annorlunda

En tandborste i glaset.

Mer plats i garderoben.

Lite mer plats i sängen.

Hela soffan för mig själv.

Välja film alldeles ensam.

Lite ensammare.

Lite konstigare.


Men det är jag som valt det.

Och Märta tittar konstigt och letar under det tomma täcket...