Jag hade ju som sagt bestämt mig för att klippa mig. Efter flera månader av ångest och velighet var det äntligen dags.
Jag tar mod till mig och ringer och bokar en tid hos en frisör i stan. Vi kan för sakens skull säga att den börjar på P och ser lite snarlikt ut som pacha.
När jag kommer dit har jag några minuter på mig att sitta och titta i såna där frisyrböcker och hittar några frisyrer som jag tänkte visa frisören.
- Hur jag vill ha längden
- Hur jag inte vill ha längden
- Hur spretigt jag vill att det ska vara
- Men inte för spretigt
- Hur kort jag vill ha
- Men inte för kort
- Vilken volym jag vill ha
- Men inte så himla mycket volym
Frisören tar tag i mitt hår och drar lite och tittar på mina frisyrbilder där jag förklarar hur jag vill och inte vill ha det. Och säger:
- "Så här skulle du passa att ha" och visar en frisyr som INTE DET MINSTA stämmer in på NÅGON av de frisyrer jag visat.
-"Och du ska aldrig ha lugg"
Jag har inte visat någon bild med lugg.
-"Och INTE så här kort" säger han med en min av fasa när han visar.
Jag har inte visat någon bild med den längden.
-"Jag klippte min kusin som hon ville en gång och det blev SÅ FULT!!"
-"Ehh, ok... men alltså...."
SUCK -"Men det klart att jag klipper ju som du vill"
-"Ja, jag vill inte ha som du visade"
Himlar med ögonen -"Ja, jag gör som du vill, men du skulle passa så som jag visade"
Han börjar att klippa och klippa.
-"Jag förstår att du inte gått till en frisör på så länge. Du är ganska svår att klippa va?"
-"Eh... kanske, men jag vill bara att det ska vara bra."
Det slutar med att det inte är NÅGON SKILLNAD förutom att det kanske, eventuellt är lite kortare på en sida.
Jag sa att det blev ganska bra.
-"Då kanske du kommer tillbaka en gång till?"
-" Ja, det vet man aldrig"
-"Om ett år kanske..." och himlar med ögonen igen.
En vecka senare ser jag kluvna toppar igen. Så nu är det ett halvår till av vånda, vela och obeslutsamhet och ännu mer frisörskräck än tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar